Ensam uppfinnare vann viktig tävling

För att banta ner de onödigt höga energikostnaderna i gamla, elbaserade villavärmesystem krävdes en uppfinnare med huvudet på skaft. Mannen bakom reglersystemet IQtherm är göteborgare och heter Kennet Palmestål och hans företag bär namnet IQTRON. Trots att han är företagsledare och VD, titulerar han sig uppfinnare på visitkortet, vilket är ett sympatiskt drag.
- Jag fick faktiskt själva idén redan 1977 och arbetade fram ett koncept, berättar han. Men när jag sedan skulle söka anslag från dåvarande STU, var det tvärstopp. Inte ett öre! Eftersom jag visste att idén höll, var det bara att spotta i nävarna och skrapa ihop pengar på egen hand.
- Upp emot en halv miljon småhus i Sverige har direktverkande elvärme (som i många fall fungerar dåligt), så marknadsunderlaget saknas ju inte, konstaterar Palmestål. vid den här tidpunkten hade jag en egen databutik så vad det hela handlade om var att gneta och spara, för att på så vis kunna finansiera utvecklingsarbetet själv.
Kennet Palmestål karaktäriserar sig själv som dataveteran, och han har arbetat med PC ända sedan 1967, d v s i stort sett så länge PC existerat. Han föddes 1945 och har i botten en ingenjörsexamen inom styr- och reglerteknik. Hans uppfinning ligger alltså i själva skärningspunkten för hans speciella kompetensområden.
- Jag filade vidare på systemet och förfinade tekniken ytterligare, berättar han. 1981 var jag framme vid en patentansökan. Således: ansökan lämnades in - och sedan vidtog en väntan som ibland kunde kännas väldigt, väldigt lång...
I själva verket skulle det dröja sju år innan hans patent godkändes, d v s fram till 1988. Vid den här tidpunkten var detta ingenting onormalt, och uppfinnaren var väl förberedd på att det hela skulle ta sin rundligt tillmätta tid.

- Temperaturgivare utomhus är någonting som jag absolut inte ställer upp på, förklarar Palmestål. Väder och vind är opålitliga faktorer, och kan ställa till med helt oberäkneliga temperaturskillnader i ett hus. Följden kan bli dålig värmekomfort och drag, och sådant kostar stora pengar att kompensera.
- Ett annat givarsystem som får underkänt är cent-rala inomhussensorer/givare mitt i huset, fortsätter han. Ett sådant system kan aldrig garantera god och jämn värmetillförsel. Själva grundtanken är helt enkelt felaktig. Ett skräckexempel är det s k 3-zonsystem som installerades i hus i Borlänge och som i slutänden gav hela 30 procent högre värmeförbrukning i ett fall.
Men i grunden handlar det hela främst om gamla och dåliga termostater i 15-25 år gamla el-element. Dessa reagerar långsamt på temperaturförändringar, och följden blir ryckigheter i inomhusklimatet - d v s systemet går antingen för full maskin eller är helt avslaget. Inomhustemperaturen skuttar upp och ner med en amplitud av flera grader.
Risken för överhettning blir mycket stor, och därmed också risken för haverier eller brand. Dessutom för elementen oväsen när de svalnar och är allmänt irriterande. Och att elräkningarna skjuter i höjden med sådan föråldrad eller utsliten teknik är knappast överraskande.

De här olägenheterna var en gammal stötesten för Nutek. I samband med det övergripande programmet för minskad elförbrukning, startades 1994 en upphandlingstävling, som syftade till just förbättring av mät- och styrsystemen i eluppvärmda småhus.
- 1994 drog Nutek igång en upphandlingstävling som berörde just de här frågorna, säger Palmestål. Här fick jag äntligen en rejäl chans att visa uppfinningens möjligheter. Jag visste ju att systemet höll för närmare granskning. En litet tidigare typ av IQterm hade året innan installerats i 470 lägenheter på Ljuskärrsberget i Saltsjöbaden utanför Stockholm, och fungerade precis som avsett.
I det här fallet handlade det om tvåvånings flerfamiljshus i ett delvis mycket utsatt läge. Byggnaderna är högt belägna och kraftigt utsatta för väder och vind. Byggtekniken lämnar också en del i övrigt att önska - man skulle nästan vara benägen att tala om fuskbyggen med drag, kallras, otätheter och mögel i våtutrymmena.
- Det visade sig att tiderna hade förändrats, sedan mitt första försök att söka anslag, säger Kennet Palmestål. Nu hade man fått upp ögonen för problemen på ett helt annat sätt än 1981, och STUs efterföljare Nutek insåg att mitt system var värt att satsa på.
En intressant detalj i sammanhanget är att det faktiskt är första gången som ett litet, enmansdominerat privatföretag vunnit en upphandlingstävling av den här typen, utan stöd av någon stor kanon utifrån. Bland tidigare upphandlingsvinnare kan man ju nämna t ex ABB Fläkt och Electrolux, och även Marcus (som vann v-pumpstävlingen) hade Vattenfall bakom ryggen. I Palmeståls fall gäller att han - såsom i Ljuskärrsbergsprojektet - visat, att han klarar av även större leveranser.
- Utan någon finansierande partner bakom mig (förutom Utvecklingsfonden och STU) lyckades jag leverera totalt 26 000 enheter av det första IQtherm-systemet, berättar han. Och i fortsättningen räknar jag realistiskt med att leverera minst 15 000 enheter per år, vilket har påverkat priset i gynnsam riktning.

Av de sex finalisterna i tävlingen blev det alltså göteborgsföretagen Frico AB och IQTRON, som den 2 oktober 1996, när tävlingen slutligen avgjordes, fick dela på första placeringen. Det innebär i praktiken att företagen garanteras en försäljning av 5 000 enheter per man, d v s en affär i storleksordningen 35 miljoner kronor i omsättning.
De krav som ställts från Nuteks sida handlade om effektiva system, som kunde sänka elförbrukningen genom korrekt styrning. Systemen skulle dessutom vara billiga i inköp och installation. Den normala kostnaden för ett nytt och effektivt styr- och reglersystem (i ett småhus på 5 r o k) låg vid tävlingens början på cirka 10 000 kronor.
- Jag har, genom min konstruktion, lyckats dra ner kostnaden till 7 400 kronor för ett typhus förklarar Kennet Palmestål. Och varje ytterligare reglerpunkt kostar bara 750 kr totalt. Dels handlar det om en förenkling av systemet och dels om rationaliseringsvinster vid långa serier.
Det är att märka, att kostnaden 7 400 kr är beräknad på det dyraste alternativet. Centralenheten (kostnad 1 065 kr) behövs bara i sådana fall där det existerar avtal om tidstariff eller s k avbrottsavtal, eller VVB-styrning.
Fjärrkontrollen kostar 1 095 kr. Och den boende kan själv välja hur många reglerpunkter han vill arbeta med. Prisexemplet ovan är beräknat på fyra punkter. Det rör sig alltså om ett mycket flexibelt system med i praktiken oändligt antal zoner.

- Det är att märka, att min uppfinning består i en systemlösning och inte i ny teknik i egentlig mening, förklarar Kennet Palmestål. Jag arbetar med välkända, konventionella och beprövade komponenter, och detta är inte någon svaghet utan tvärtom en styrka.
Huset delas in i valfritt antal klimatzoner. En styrenhet placeras i varje zon upp på väggen. Enheten består av en avkännare i form av en termistor, som ger temperaturuppgifterna vidare till en s k TRIAC (tyristor) genom en diskret telefonkabel. Denna styr sedan strömmen vidare till elementen ljudlöst och utan att förslitas. Centralenhet behövs bara i ovan nämnda specialfall.
Med hjälp av fjärrkontrollen ställs önskad temperatur/tid in, och här kan noteras att möjligheterna till detaljstyrning är stora. Man kan ha upp till 6 olika inställningar per dag under veckan, d v s sammanlagt 42 möjliga inställningar. Rumsgivaren har även en manuell justeringsmöjlighet i området +/-2 grader. Termistorn och tyristorn samarbetar genom att korrigera temperaturen för varje avvikelse på en 100-dels-grad. Följden är en exakthet i styrningen som i kombination med det jämna och behagliga inomhusklimat (komforttemperatur) som uppstår ger energivinster på minst 10 procent, d v s en årstusenlapp per 5-rumshus.
Och nu skall alltså detta system ut på marknaden i stor skala. Det ser således för Kennet Palmeståls del ut som om de sju magra åren mellan (1981 och 1988 i äkta gammaltestamentlig anda skulle förbytas i (minst) sju feta år..
- Under hösten 1997 drar vi igång en annonskampanj i pressen, berättar han. Den sker helt i egen regi. Jag är ju från början van vid att arbeta som ett slags ensamvarg, så några kompanjoner blir det inte fråga om - inte i dagens läge i alla fall. Men Nutek har ju ett givet intresse av den här verksamheten, så de finns naturligtvis med på sitt hörn. Deras uppgift blir att gå ut med pressreleaser och liknande typ av information, så vi får en god draghjälp från det hållet.

Claus Laurén